Hundar i himlen

SE UCH Ljungbookens Cizzi
Född 7 april 2012

Cizzi kom från Jonnas tredje kull, pappa till kullen är Gyvellunds Duco, en dansk hane. Cizzi kom tillbaka till oss som fyraåring. Hon var en mycket trevlig tik som i mycket liknade sin mamma. Vänlig, vacker, lugn och tillgiven.

I jakt visade hon upp en stor jaktlust, och jagade med hög fart och stor vidd. Cizzi var alltid mycket mån om att hålla reda på sin husse, både till vardags och i jakt. Hon ville gärna vara den som ligger närmast honom i soffan. I andra hand gick det bra med matte också..

Cizzi lämnade oss den 11 november 2024

SE FCH SE UCH Ljungbookens Bea
född 23 mars 2011

Bea var en glad och intensiv hund. Hon älskade att bära och apportera - ibland var det bra, ibland mindre bra. Svårt att hitta strumpor och skor när det som mest behövdes. Det gick lätt att få henne att apportera - det fick hon från mor sin.
Bea var en mycket stabil jakthund, framför allt på fågel. Vi har haft många fina dagar på fjället, skogen eller på fält med Bea, hon levererade!
Vildsvin hanterade hon också på ett klokt sätt.

Bea lämnade oss den 6 maj 2020.

Ljungbookens Abbe
född 11 september 2008

Abbe, född på "katastrofdagen" den 11 september. Abbe var en stor och glad hund. Vi brukade säga att hans övertygelse var att världen med alla dess invånare - folk och fä - var skapad endast i syfte att glädja honom. Han älskade alla, människor och djur.
Abbe var en stabil och pålitlig fågelhund. I skogen kom han allra mest till sin rätt, men fjälljakten och jakten på fält fungerade också utmärkt.
Han var en mycket duktig viltspårshund, noggrann och systematisk.

Abbe lämnade oss den 19 mars 2020.

SEJCH SEUCH Vijaga Jonna
född 28 december 2004

Vijaga Jonna är vår stamtik. Jonna kom från kennel Vijaga, Cecilia Linder Karlsson, i Tidaholm. Vi skaffade henne mycket på grund av att vi tyckte mycket om båda hennes föräldar, och vi har dessutom stort förtroende för Cecilia som uppfödare. Jonna var Peters hund, och hon var vår första avelstik. Hon var alltid osannolikt lättsam att ha att göra med. Alltid med en stor vilja att vara till lags, och att få jobba tillsammans med husse. En mycket stabil och lättförd hund. Hon gick mycket bra redan som unghund, och hon var tidigt mogen i jaktsammanhang. Apporten kändes i stort sett medfödd.
Jonna var en dam med skinn på nosen, en klar alfatik i flocken så länge hon fanns hos oss.

Jonna lämnade oss den 30 januari 2018

Rakkelskogen's Beda
född 18 augusti 2006

Beda, långhårig vorsthe, föddes i Elnesvågen utanför Molde i Norge. Mamma var Leineri's C Regala Toan, och pappa vår egen Dacke. Hon var en mycket social hund, med pappa Dackes envishet. Bra apportör och lovande unghund med stort viltintresse. Beda hade otur på flera sätt genom livet. Gillade att tugga i sig saker, och fick bland annat operera ut en leksak vid nio månaders ålder. När hon var ett år gick hon riktigt bra på fjäll och fält, men fick aldrig upp sin uthållighet. När Beda var 1½ år upptäckte man en tumör i bröskorgen, vilket gjorde att hennes lungor aldrig hade en chans att utvecklas fullt. 

Bedas liv blev kort, och hon lämnade oss den 21 januari 2008.

Tilda
född febuari 2001

Vår andra vorsteh. Blandning mellan kort- och strävhårig. Vi skaffade Tilda för att vi ville ha varsin hund, och för att Ewa ville ha en lite "lättare" hund, alltså en tik. Oj vad vi bedrog oss! Tilda var en otroligt intensiv hund som krävde mycket tålamod och som orsakade blod, svett och tårar.
Men när hon blev äldre blev det lite lättare, och vid fem års ålder var hon en fullfjädrad jakthund, nog den bästa vi har haft. Hon jagade allt: hanterade fågel, stod för älg, stötte rådjur..

Det var många lärpengar på Tilda, men hon var fantastisk!
Hon lämnade oss i september 2010.

D Dacke
född 23 mars 1999

Dacke, en långhårig vorsteh,  var vår första gemensamma hund. Ewas första hund överhuvudtaget. Han föddes i Namsås, Norge. Han var en snäll och stabil men ganska envis hund. Lätt att träna, fungerade bra som apportör och på fågeljakt. Han trivdes bäst när det var lite bräske och "brötig" terräng. Hans allra bästa gren var eftersöket, där han var noggrann och trygg.
Allteftersom vår flock växte så tog han en tydlig roll i som alfahane. Han såg till att eventuellt bråk dog ut innan det ens började. Dom andra, särskilt Tilda, tydde sig till honom som flockens trygga punkt.

Dacke lämnade oss i september 2010.